När sista resultatsiffran var inskriven i protokollet och vi kunde rensa undan på labbplatsen för dagen drog alla i min grupp en lättnadens suck. Det här var den jobbigaste dagen på länge. Laborationsuppgiften var att analysera enzymet amylas. På förmiddagen undersökte vi salivamylas. Det var en rätt äcklig uppgift att blanda spott från gruppdeltagarna i en mugg och sedan centrifugera innehållet.
Det är känt att stärkelse kan lösas med d-amylas under icke-gela- tinerande betingelser och senare utveckling se t ex US-PS 333 och 3 visar att stärkelse kan lösas full- ständigt med a-amylas från bakterier vid temperaturer överstigande stärkelsets "normala" gelatineringstemperatur utan att någon iakttagbar gelatinering äger rum. Om man tillsätter stärkelse och a-amylas 'direkt till varmvatten, som har en temperatur över den normala gela- tineringstemperaturen för stärkelsen, gelatineras stärkelsen omedel- bart. Då ny granulär stärkelse tillsättes till en vattenhaltig, fly- tande stärkelseuppslamning vid temperaturer så höga som 75°C°C eller t om däröver har det emellertid enligt föreliggande uppfinning över- raskande visat sig att ingen iakttagbar gelatinering med åtföljande viskositetstopp äger rum. På grund av dessa överraskande fenomen är det möjligt att "bygga upp" halten fast material i en fullständigt flytande liquefied stärkelseuppslamning till de tidigare nämnda nivåerna. Enligt föreliggande förfarande utgår man från en vattenhaltig uppslamning av ett stärkelsehydrolysat med ett D.